Tjuvkik

 Tillbaka på Capellagården efter en veckas lov är det dags att ta tag i sina projekt med nya krafter.

Just nu håller jag på med det här lurviga arbetet.

Vad det ska bli kommer att visa sig i sinom tid.

Men en sak i taget, snart är det dags för eftermiddagskaffe.

Kung Bore, dags att abdikera!

Någonstans under isen och snön står mina drivbänkar och längtar efter att kunna andas igen.

Jag snickrade ihop dem i höstas av två gamla fönster och några övergivna brädor. Det var lättare än jag trott att få till, men just nu ser de ut att ligga i ide.

Ett kompakt lager is ligger som en hinna över alla små detaljer, som för att skydda.

Mot vad vet jag inte.

Jag längtar efter att få sätta fingrarna i jorden nu, men får hålla tillgodo med så många böcker som jag bara kan hitta istället. Vackra bilder tröstar och inspirerar. Och gör att man längtar ännu mer efter våren.

Fröpåsarna från förra året ligger och väntar på att få en ny chans. Jag är ytterst oerfaren i landet men tänker att nu är det dags att lära sig. Det är aldrig försent att börja odla.

Ekologiskt såklart!

En soffliggare

Min enkla vita kökssoffa blev lite mer liggvänlig med en skön dyna. Jag slaktade en gammal tunn madrass så att den fick rätt storlek och sydde ett enkelt överdrag i ett kraftigt bomullstyg. Skumgummi är vanligtvis lätt att klippa i med en rejäl sax.

Med rosetter i glada färger att knyta fast i ryggpinnarna ligger dynan på plats. De syddes fast i sidsömmen med några extra överkörningar med symaskinen för att hålla lite bättre.

Nu är det bara att ta sig en middagslur!

Dagens kloka ord

True luxury:
Give a bit more than you take.
Dance like nobody is watching.
Sing like you do in the shower
and sleep in the arms of your great love.
Denna dagens sanning läste jag på en broderad kudde.
Kanske att jag borde öva på att sjunga lite högre i duschen...

A weekend of romance and fun

Vad passar bättre än små kärleksfraser på din favoritrumpa? De här kalsongerna snyggade jag till med screentryck på ett par helt enfärgade grå kalsonger.
Simsalabim så var det so long till tråkig kalsong.

Blondie

Så här blond var jag för ungefär ett och ett halvt år sedan.

Jag hade precis börjat på Capellagårdens textilutbildning.

Vår första uppgift var att väva trasmattor av egenfärgade trasor.



Slutresultatet är drygt 3 meter matta och den här godingen bor numer hos min syster. Där sträcker den ut sig på en glasveranda och njuter av utsikten.

Som en vårvind

Som en vårvind blåser jag härmed in i ditt liv och för med mig en frisk bris med hopp om framtiden.

Vem vet vad som väntar? Inte jag.

Med skräckblandad förtjusning kastar jag mig nu ut i vad som är ovissheten själv.

Hängslena har jag tappat och livremmen slängde jag bort. Nu är det fritt fall som gäller.