När man varpar finns det ett antal punkter att passa sig för under vägen. Det finns en hel del som kan gå fel helt enkelt. Nedan följer några exempel i punktform.
Använder man sig av tunna lintrådar har de en tendens att gå av när man minst anar det. De är väldigt sköra.
Om man varpar lite, lite längre än man räknat på kan det vara så att en viss färg tar slut för tidigt. Då får man försöka trolla med knät eller nåt.
Hela tiden och med jämna mellanrum kontrollräknar man sina trådar, för att ha koll på när man ska byta färg och så. På 1241 (ettusentvåhundrafyrtioen) trådar är det lätt hänt att räkna fel.
Det tar ganska lång tid att varpa. Om man börjar varpa lite för sent på dagen kan det vara så att tröttheten gör det svårt att koncentrera sig. Då väntar man till nästa dag, vilket inte trådarna mår bra av alls. Det kan liksom bli olika spänning i trådarna då och det vill man inte ha.
Ja, sen är det bara att fortsätta med nästa steg vilket kan orsaka exakt lika mycket huvudbry. En jädra tur att det blir så snyggt!
Det här med broscher är en nyupptäckt passion. Det går liksom inte att bara göra en. Så fort man börjat på en kommer man på hur man vill att nästa ska se ut.
Med trevliga budskap kan även den blygaste få nya kontakter utan problem.
Jag har ett rum till låns. För en tid kan jag låtsas att det är mitt, att jag får göra vad jag vill med det. Nu får jag ju inte riktigt det, men nålar i väggen är i alla fall inte förbjudet.
Här kan jag sätta upp inspirationsbilder, fina mönster och påminnelser. Minnen samsas med bilder på konstig konst.
Tankar och ord intill fina födelsedagskort.
Boktips och fina saker att önska sig.
Och härliga filmer att titta på om och om igen. Att inspireras av.
Det är viktigt att ha flera projekt igång samtidigt. Kör man fast någonstans är det bara att gå över till nästa en stund.
Det här är mitt nuvarande sidospår som jag styr in på när lintrasslet blir för dammigt. Man kan behöva en paus från de tunna, sköra trådarna ibland. Påslakan från mormor och mammas gamla kjol blandat med loppisfynd och egna tyger får vara grundstommen.
Sedan får textilfärgerna dansa loss över tryckbordet!
Mitt nya linprojekt har börjat komma igång nu. Men innan jag kan göra något annat måste de trassliga härvorna redas ut. Puh. Det tar sin lilla tid kan man säga.
Men skam den som ger sig.
Till slut får man så här fina små nystan. Så, nu är det bara resten kvar. Three down, three more to go.
Det verkar som att mina kläder börjar falla isär, det ena plagget efter det andra... Då är det bara att nästa ihop så håller det ett tag till. När det dessutom är älsklingströjan kan man liksom inte låta bli.